20.05.2012

via John Smallman, 20 maj 2012

Under eoner har ni levat i rädsla för varandra!



I de andliga rikena ser vi med förtjusning på när ni flyttar er allt närmare tidpunkten för ert mest underbara uppvaknande. Hastigheten på detta närmande är ganska förbluffande när ni fortsätter med att släppa dömande, skuld, självrättfärdighet och självcentrering och förbereder er för att än en gång bli varelser av enbart kärlek och alla dess gudomliga och fortplantande aspekter, som ger harmoni och glädje till varje situation i livet.

När sommaren på det norra halvklotet utvecklas till en strålande fruktsamhet blir mänskligheten i ökande mängd medveten om sin egen andliga fruktsamhet, som inom kort kommer att blomstra till den djupaste och mest visionära bilden av ovillkorlig kärlek för alla inom dess många olika och fascinerande kulturer.


Harmoni av ett slag som aldrig tidigare har upplevts på er planet är på väg att omsluta er alla när ni lär er att acceptera varandra utan förbehåll och utan fördömande av något slag.


Realiteten av er Enhet, och i konsekvens därav inbördes relation, blir alltmer uppenbar för er när ni tillåter er själva att omfamna med tacksamhet det gudomliga fält av kärlek som omger er. Och då ni släpper all misstro och avundsjuka som ni närmat er andra med under så lång tid. Det finns ingenting att frukta hos varandra!


Och ändå har ni under eoner levat i fruktan för varandra, ibland extrem rädsla, och har bekämpat varandra med tankar, ord, svek och vapen i ett desperat och missriktat försök att hålla er själva säkra. Men säkra från vem? Ni är alla Ett, så allt detta underliga beteende är endast riktat mot er själva. Ingen vinner och alla lider.


Äntligen har detta blivit uppenbart för dem som är beredda att öppna sina ögon och se. Och de som har, sprider nu orden mycket effektivt om vansinnet i detta sätt att leva, och visar nu på en väg av accepterande, tolerans, förståelse och kärlek – och visar att det fungerar!


Det finns fortfarande många som för närvarande varken kan eller vill se någon anledning eller något vettigt i det sättet att leva, men inne i deras hjärtan finns en känsla av längtan som kryper in. Det är en längtan efter kärlek och den har funnits med dem sedan stunden för separation, för i det ögonblicket var upplevelsen av kärlek förlorad för dem när de flyttade in i illusionen för att spela sitt spel.


De hade bestämt sig för att se vad livet utan omfamningen av Guds gudomliga kärlek skulle likna, så de gömde sig själva från den. Det skapade en extrem chock hos dem, för Guds kärlek är odödlig och evigt levande, och i illusionen fanns Döden! Någonting som i realiteten var omöjligt att föreställa sig, men som i deras nya tillstånd av minnesförlust verkade genomtränga allt. Den fanns överalt och hotade att absorbera dem i sin intighet och tomhet. Det var sannerligen skrämmande.


Terror leder till terror, och ni var alla så skräckslagna av den vansinniga miljö som ni hade byggt och som ni försökte känna er trygga i och hålla er själva säkra i genom att terrorisera andra. Men det fungerade inte, för ni gav er på varandra ganska så brutalt i desperata försök att hålla er vid liv medan ni dödade de som hotade er. Det fanns alltid fiender som hotade er, som önskade ta ifrån er det ni värderade mest – ert liv, era nära och kära, era ägodelar – och så utvecklade ni ett försvar som ni hoppades skulle göra er ointagliga, men till ingen nytta.


Utveckling följde på utveckling, var och en uppenbarligen starkare och mer säker än den tidigare, och ändå blev ni alltid besegrade. Krig, attack och försvar blev det enda sättet ni kunde skapa en känsla av säkerhet på, men den var bara säker så länge som ni förbättrade kapaciteten. Och här är ni nu idag, fortfarande spelande samma vansinniga spel, och fortfarande lever ni i skräck.

Den enda utvägen är att släppa era rädslor och omfamna era fiender, för ni och de är en och samma. Kärlek föder kärlek och rädsla föder rädsla. Ni börjar äntligen förstå detta, och som ett resultat av detta tar många av er ett beslut att leva kärleksfullt och fredligt, oavsett alla provokationer som de kanske får uppleva, och de finner att det fungerar.


Gud är kärlek. Du var skapad i kärlek, vilket är din natur som evig varelse, och dess natur är att dela och utvidga sig själv evigt, villkorslöst och utan urskiljning. Ni håller på att bli medvetna om detta, vilket visar att stunden för ert uppvaknande verkligen närmar sig.


Med så väldigt mycket kärlek, Saul.

Kanaliserat av John Smallman – www.johnsmallman.wordpress.com

Svensk översättning: Ulla Krogh - www.st-germain.se